Hej och hå. Det är nu det verkligen blir illa (ja, det kan bli värre fast jag var felstämplad på k7, men det visste jag ju inte). I vilket fall, Karro och jag sprang tillsammans, gick inte direkt klockrent till k12 men inte superilla, vi delade på oss till k13, jag smög runt i buskarna men fick den iaf. Tittade sedan uppenbarligen inte på kompassen till k14, och kommer till k15 först, men det reder sig ganska snart. Till k16 ligger jag sedan och sladdar efter Karro. Jag VET att jag borde stanna och läsa in mig, men gör det inte. När jag är som längst söderut ser jag ju att skogen är öppen och fin och att det uppebart måste vara vit på kartan, men jag vill inte förstå att jag är exakt SÅ fel. Det är här mitt mod försvinner och jag fullkomligt struntar i fortsättningen. När jag i ett bra ögonblick verkligen försöker förstå så fattar jag ju var jag är, och kan ta k16. Sedan, istället för att tänka att jag iaf kan få en bra avslutning så härjar jag iväg i sluttningen uppåt utan en enda koll på vare sig karta eller kompass, och har ingen aning om någonting förrän jag är uppe i det långsmala gula stråk som jag tidigare passerat till k4. Stämplar till sist k17 , springer utan att läsa kartan lite hej och hå på grov kompass söderut och gör en ostkrok till k18 när jag ser vägen söder om kontrollen. Går i mål. Är skitsur. Joggar ner. Lyckas iaf komma över att jag klantat mig, men blir uppgiven och sur igen när jag nu efteråt ser att jag inte alls var vid k7. Helt otroligt dåligt från min sida. Saker som behövs i den här terrängen som jag inte

Å, kära nån. Det är var verkligen skämskudde på. Mer än jag fattat dessutom! Blev uppföljd a Thierry, gick helt okej om än ngt knackigt och utan särskild fart första 5 k. Sedan blev jag extremt osäker i ringen vid k6, fick stanna och tyckte inte höjderna såg ut som jag ville. Till sist fick jag skärmen, sprang mkt hetsigt vidare mot k7. Var sjukt trött och tänkte att det var värst vad lång backen är, men det stämde mkt väl med min egen känsla av att vara supertrött. Fattade direkt var jag var när jag kom upp på det platta, men lyckades sedan tydligen klockrent pricka herrarnas kontroll, var sjukt säker på att det var min (jag såg på sträcktiderna efteråt att jag hade mp men var heeelt säker på att det var min SI-pinne som strulade). På väg till k8 gick det förvisso rätt fort, men den vet jag iaf att jag kollade koden på (även den fattades i sträcktiderna). Sedan hade jag lite dåligt med gnista k8-startpunkten, men ändå inte helt bedrövligt tills jag blir omsprungen i backen upp mot startpunkten av Karro som hade en helt annan växel än jag. Fortsättning följer...

Natt-kuvor, snabb-promenixade. Lyckades göra en skum habrovink efter tian är jag liksom gick 360 grader runt mig själv innan jag kollade kompassen. Kände mig helt snurrig i huvudet minst sagt. Sedan slocknade lampan typ 50 meter söder om tredje sista. Ve och fasa! Fick famla mig i mörkret söderut, som tur var syntes det ljus från stan på avstånd. Total panik och hjärtklappning vart det i vilket fall.

Alltså! Vilken njutning att få sol, hav och svinrolig kurv-OL. Smög fram över sanddynerna i sengångartempo, och inte den mest distinte orienteringen på sträckorna, men ändå så himla härligt. Lite småosäker på ngt ställe, men för det mesta tycker jag att jag förstod exakt precis hur det var tänkt. Värsta fina passet i vilket fall.